Ångest. Ett simpelt ord, med så mycket kraft. Ångest. Den får dig att vilja dö, vilja hoppa ner för en bro med huvudet före. Den får dig att vilja skada dig själv till den grad tills du inte har någon annan utväg utan att bli instängd på ett psyk. Min ångest har jag aldrig satt mig och skrivit om, för jag har aldrig tyckt att det krävs: jag hade ju mina ärr som bevis på att min ångest existerade, men det är först nu jag insåg hur viktigt det är att ventilera, ventilera ut de dåliga känslorna och in med de bra. Att bära på ångest i tystnad och ha långärmat i 30+ är inte den rätta vägen att gå. Alla rum behöver ventileras från och med nu. Hädanefter ska jag må bra, och ångesten ska vi dämpa med medicinering och meditation, inte med rakblad. Det är ingen önskan, det ÄR ett löfte.