Satt upp på Macken idag, och red honom varmt och vi jobbade mycket med just hoppningen. Vi har startat två gånger och jag vill så gärna starta honom fler gånger med tanke på hans fina steg, men jag vet att min motivation måste finnas där annars klaffar vi inte. Han kändes rätt trög till en början, men det är ju självklart då han inte är så van att ha mig tillbaks på ryggen, men sedan mjukade han upp lite och lättade lite mer på stegen och vi hoppade en liten bana med kryss, en oxer och rättuppstående. Imorgon ska jag bara ta hand om honom, ingen träning, bara liten uteritt. Jag har märkt att han älskar att varva hårdträning med lugna pass och det är en väldigt bra egenskap då även jag ena dagen kan vara hardcore-ryttare för att ena dagen pysa ihop i sadeln och bara andas ut. :) Trots att jag har fått återfall i både självskada och vikthets så håller Macken mig vid liv på ett eller annat sätt. Jag kan inte lämna honom eller min familj oavsett hur dåligt jag mår... Puss på er allesammans. Tack för att NI finns. Älskar er nåt enormt.