Så är det. Förlåt om ni är känsliga eller något, men jag är så grymt triggad, herregud, kommer snart bara skrika, slita i håret och bara falla ihop som ett korthus på golvet. Livet är inte lätt. Orden ringer i öronen: "Du är galen. Du är psykiskt sjuk." Åh nej, det menar ni inte? Shiiit, jag gick ju baaaraaaa 16,5 år och trodde att det var heeelt normalt att vilja skära upp sig all the lime liksom. Liksom, snälla kom med något nytt. Jag vet redan att jag är galen, psykiskt störd. Det är ingen stor nyhet. Var inte orolig för min skull om jag en dag går med långärmade tröjor i 25+ sommarvärme. För då, då mår jag bra och då mår jag precis som jag förtjänar att må: skit, alltså.