follow my story, or leave it all behind.

Back at square 1

Kategori: Allmänt

Tillbaka på ruta ett. Igen. Efter frukosten satte jag fingrarna i halsen och kräktes upp den. Lunchen skippade jag. Middagen blev en repris av frukosten. Känner mig äcklig. Fet och äcklig. Jag känner mig extremt fet, kan inte ens se på mig själv i en spegel utan att kollapsa och vilja riva bort allt fett från min kropp. Alla säger "Men det är bara att börja acceptera och älska sig själv!", men det är faktiskt inte så enkelt. Det är inte så lätt att helt plötsligt vakna upp en dag och säga: "JAAA, idag ska jag faktiskt kontrollera min kropp och älska den!" Jag hatar min kropp och att jag är så blödig av mig. Jag faller ihop, gråter konstant. Jag hatar svaghet. Jag avskyr den. Jag avskyr mig själv. Jag hatar allt på mig. Jag hatar mina lår, mina smalben, mina fötter, mina ben i övrigt, min hals, mitt ansikte, min ansiktsform, min kroppsform (är rätt så robust), mina höft- och nyckelben (som inte ens syns... euw), mina kindben, mina ögon, mina ögonbryn, min mun, mina tänder, min näsa, mina öron, mina axlar, mina armar, mina handleder, min mage och min rygg. EXAKT ALLTING på mig själv hatar jag. Och ännu mer ångest får jag när en vän till mig, som väger 43.5 kilo säger att hon är fet. Hon ljuger att hon har anorexia, och så sitter jag bredvid henne i skolan och hör på hennes snyfthistorier. Egentligen är hon bara naturligt smal, egentligen har hon inga problem säger den onda delen av mig. Den goda delen av mig vill bara älska henne, säga åt henne att sluta ''hata'' sin kropp, fastän jag vet att hon ljuger. Hon har själv sagt att hon är naturligt smal, att hon inte kan gå upp i vikt. Sen två år tillbaka, whoop, fick hon anorexia och har tydligen haft det sedan hon var 5. Och själv sitter jag nu på badrumsgolvet, gråtandes och är helt jävla f***in' patetisk med fingrarna långt ner i halsen. Mår illa. Jag mår f'kin' illa, av ALLT. Av mänskligheten. Min familj, mina vänner, mig själv. Jag är en hemsk människa okej? Jag ska aldrig skriva dåligt om mina vänner igen, okej? Fast ändå ... Fast nej, hon förtjänar bättre än mig. Förlåt att jag är en sådan attentionwhore.. ":)"

Kommentarer


Kommentera inlägget här: