Och förvånad som jag är, är precis lika förvånad som er haha, så insåg jag nyss att jag skrev mitt första inlägg här på bloggen för exaaaakt ett år sen, precis på denna dag.
Jäääklar, vad tiden har flugit förbi.
Trevligt. Det ger mig verkligen motivationen att stanna i livet ett år till, bara för att få uppleva bloggens 2-årsdag.
Nu jävlar klarar vi det här tillsammans, eller hur?!
Jaaa, nu jävlar tar vi det här :D Vi överlever, vi är så jäävla starka när vi går ihop mot depression, mobbning och allting som inte bör finnas på denna jord.
woop woop, fireballs in the sky ;)
Ångest. Ett simpelt ord, med så mycket kraft.
Ångest. Den får dig att vilja dö, vilja hoppa ner för en bro med huvudet före. Den får dig att vilja skada dig själv till den grad tills du inte har någon annan utväg utan att bli instängd på ett psyk.
Min ångest har jag aldrig satt mig och skrivit om, för jag har aldrig tyckt att det krävs: jag hade ju mina ärr som bevis på att min ångest existerade, men det är först nu jag insåg hur viktigt det är att ventilera, ventilera ut de dåliga känslorna och in med de bra.
Att bära på ångest i tystnad och ha långärmat i 30+ är inte den rätta vägen att gå.
Alla rum behöver ventileras från och med nu.
Hädanefter ska jag må bra, och ångesten ska vi dämpa med medicinering och meditation, inte med rakblad. Det är ingen önskan, det ÄR ett löfte.
är näst intill omöjligt, men det är en del av min avslutande terapi.
Hur känns det att få ångest?
Det är som att få kramp när du simmar. Du stannar upp, känner efter inom och utom dig och sedan grips du av panik för du är paralyserad och du kan inte röra på dig.
Det ända du kan göra är att ta små snabba, rasslande andetag och du bara skakar, trampar vatten och försöker desperat hålla huvudet över vattenytan. Men när du väl inser att krampen inte ger efter, så låter du den ta överhanden och det är då som man ofta tar till medel för att lugna ångesten. Som jag gör, jag skär mig för att bli lugn och jag skär mig när jag blir arg/frustrerad och inte vet vad jag ska göra av känslorna.
Alla har vi våran svaga punkt, vår egen smärta, i vår själ. Min är att hantera ångest, för jag är inte den bästa på det om man säger så.
Man kan säga att hela jag är ett bevis på att ångestattacker är levande, att det är ett problem bland unga idag och det är ångesten som får oss att brista och ta till rakblad, sprit, droger, vad som helst - bara man kommer bort från verkligheten, för man dämpar ångesten i några timmar innan den vaknar igen. Men nu har jag insett att det faktiskt inte fungerar. Nu har jag insett att det faktiskt inte är smärta, det som är smärta är att vakna upp och inse att du är så mycket bättre än ditt destruktiva beteende. Smärtan är att gå vidare. Smärtan kan vara allt. Smärta finns överallt, bara du ser den.
Det gör ont för mig att släppa taget om rakbladen, trycka på spolknappen på toaletten och se hur en del av mig spolas ner varje dag, men i slutändan förstår jag att det var för mitt eget bästa och det är sådan smärta som jag vill uppnå, inte den smärta som jag vill åsamka mig själv.
Fram med sköldarna, mina små turtles för här kommer det ett finfint åsiktsinlägg till ER. Ni ska få er en tankeställare.
Om hur fort vi dömer folk. Jag kan med något dåligt samvete att jag har dömt folk & kastat grus i ögonen på folk flera gånger. Jag är åtminstone ärlig, något vissa personer inte är när de står me lögnen upp i halsen och påstår att de " näää, jag har aldrig sagt nåt sånt om dig! Du är ju så snäll o söt o rar! ", nu ska jag kasta lite grus i ögonen på de som är oärliga.
Jag har ovanor, ni har ovanor, alla får ilskutbrott nån gång i sina liv..det är fullständigt normalt och förståeligt. MEN något jag inte förstår är de som " pga ovana / ilskutbrott " KASTAR ur sig arga, onödiga meningar som sårar folk. Blir man sårad en gång så är man ärrad för livet. Min kropp är som en målarduk...trust me.
Anyway, så är det verkligen NÖDVÄNDIGT att säga precis det du tänker på? Jaaa visst, Sverige är ett fritt land osv, men bara för det betyder de inte att du får gå runt och säga till en kille med rosa hår: "Fan vad gay". Han kan ta illa upp. Många människor uttrycker sig i stil, musik, mycket annat & sånt, JAG VET det. Men bara för att han ser " gay " ut, betyder det inte att han nödvändigtvis drar sig / blir attraherad av män. Han kanske är bisexuell? ;) Skämt åtsido....aja.
Okej, nu kör vi ett exempel.
Du går med en kompis på stan och ni snackar om i princip allt. Ni tystnar när en tjej med mohawk, svarta kängor & svartklädd och piercings går förbi er och din kompis viskar " fan va emo ".
HUR vet du att hon är " emo "? Emo är en förkortning till emotionell & tillhör en musikgenre från ruta 1. Men tyvärr så vet vår generation att antingen är du emo eller så är du fjortis. & uppe på det så MÅSTE du skära dig för att vara emo, ha piercings, vara svartklädd och för att va fjortis MÅSTE du ha puder, 100 kg spackel osv. på dig. Jahaa? står jag just nu o tänker. Vad är det som har hänt med vår fina 95-00 generation? Döm inte boken efter utseendet eller baksidans text. Den kan vara så mycket intressantare än så. :)
tack & hej!
Ångrade mig i sista stunden. Just nu är det krig i mitt samvete. '' att du aldrig kan göra något ordentligt! att du inte vågar hoppa framför tåget, jävla fegis! '' skriker rösterna.. Kärlek skriker högre än hat.
Sprang ner till bussen, funderade att lägga mig ner på vägen men ångrade mig sen och åkte buss till Mackan, mitt i natten.
Mackan puffade på mig med sin mule och när jag satt där, halvt gömd i hans halm, så kände jag hur han nosade och försökte uppmuntra mig. Jag tror att han kände på sig hur anxious och rädd jag var.
'' Kom igen '', var det som om han sa, '' morsan, var inte så deppig, du klarar av det här, jag älskar dig och kommer aldrig lämna dig ''
Jag önskar att fler kunde bete sig så. Mackan kan inte berätta, men han KÄNNER åtminstone och vet hur det är, på sitt sätt.
Mr T, förlåt för det där arga smset. Jag menade inte det jag skrev... förlåt.. du har rätt..
Jag skrev; "Din jävla idiot, vet du hur mycket jag älskar dig samtidigt som jag hatar dig?!! Du slog mig , men jag stod upp. Nu, när jag håller på att falla, står du o skrattar åt mig! Hoppas att du knäcker nacken, ditt jävla avskum, du förtjänar ingen mindre än Satan själv.'' ... jag är en hemsk människa...
Omkring 5 på morgonen åkte jag hem igen, omskakad och livrädd för mr T, eller Theo som han heter, & somnade... Känner verkligen att jag måste leva för något.
Mina föräldrar stödjer mig inte, mitt ex vill typ mörda mig eller nåt, mina vänner är ett gäng jävla idioter som säljer sig billigt på gatan, min häst älskar mig, min gitarr har samlat damm, min släkt typ hatar mig.. men de finns dom som har värre. så jag ska inte klaga.
ville bara säga.. att jag mår bra, och att .. jag är en hemsk människa. fuck allt. Fattar inte hur ni står ut med mig.. förlåt, verkligen ..förlåt. jag vill inte störa eran vackra fredagskväll. ha det mysigt nu, mina små turtles :*
"Dont worry 'bout me, I'm fine
.. thanks for not asking :)"
Hej. Förlåt för sugig uppdatering. Har väl haft up and downs i princip hela veckan, skärt mig som en tok men det är en annan story. Ingen bryr sig ens längre. Att mina föräldrar ser mig med nya skärsår är liksom .. "Oj, hur fick du dom?" "Gissa" "Åh..", så jag börjar få lite panik när nån ser och gömmer mig under med kanske tre hoodies..
"All We'd Ever Need" av Lady Antebellum är i princip den vackraste låten någonsin. Jag gråter när jag hör lyricset, då det stämmer perfekt in på mig och mr T's förhållande. Jag saknar honom, hur jävla mycket han än fick mig att gråta och be om ursäkt för skit jag inte ens skapat. Jag menar, det finns värre än att han slog mig ibland. Han älskade mig ju, även om han hade sina problem. Jag hade mina, han hade sina, så var det och jag accepterade honom som han var. Sure, han var hårdhänt, men han är en sådan person.
Vi alla har våra flaws, misslyckanden och ärr från forna tider. Just nu försöker jag glömma mr T, men det är så svårt.. Jag älskade honom i djupet av mitt hjärta, även om ärret på mitt lår (han råkade dra med naglarna över mitt lår så att det blev ett stort jävla sår, men det var ett misstag..) aldrig kommer att läka helt. Ärren i mitt hjärta läker inga fler sår. De är inte ens ihopsydda.
Jag saknar honom, jag saknar hans doft, hans skratt, hans leende, hans ögon, hans kyssar, hans händer, hans armar, hans kropp, hans puls som slog, hans vanor, hans ... hans allt.
Han var en av de snällaste killarna (även om han fick sina små ryck och slog till någon som var i närheten, oftast var det jag) jag någonsin haft. Han har börjat kontakta mig, typ skicka bilder och fråga mig hur allting är. Han berättade att hans morsa hade uppfört besöksförbud för mig, men mr T kommer att smita över till oss i helgen. Dock så tror jag att de inte alls blir så. Han brukar säga så, men aldrig dyker upp. Han har fått en ny tjej, är glad för deras skull.
Nu tycker ni säkert att jag är cp eller något som fortfarande älskar en kille som enligt många var typ "kvinnohatare" och "misshandlare", men de alla har fel.
JA, han slog mig, men jag älskar honom inte mindre för det. JA, det gjorde jävligt ont när han slog mig, men kärlek GÖR ont. Han var våldsam, ja, men alla har vi vårat bagage. Han är ingen jävla hustrumisshandlare, han slog bara till mig när jag var en idiot. Jag medger, jag var en idiot ibland och förtjänade de slagen.
Jag älskar honom. Fortfarande.
Åh, varför kan mitt hjärta inte släppa honom? Han var och är en fantastisk människa. Jag hoppas att hans tjej inte är lika idiotisk som jag, hon är en rolig och underbar tjej, hon förtjänar inga slag.
Mr T kommer att söka hjälp (eller.. kanske, han har sagt det 5 gånger innan, typ..) i höst för sina problem, men i alla fall, och jag kommer att stödja honom genom allt. Han vet det. Men han vet inte att jag älskar honom...
Mr T, om du läser det här: Jag älskar dig. Mitt hjärta slår kullerbyttor och fjärilarna släpps lös i magen när jag ser dig, MEN jag hoppas att du och L har det fint med varandra. :) Ni förtjänar varandra!
Heh.. kollade inkorgen idag. Drygt 25 frågor som har rullat in. Vill du fråga? Spotta ut, så svarar jag på lördag :D Mejla mig på [email protected] eller kommentera under DETTA inlägg. Var inte rädd, jag bits aldrig. ;)
Men nu kavlar jag upp ärmarna & tar tag i frågorna, pusspåer!
F: hej :) såg en cover på yt, tror att du gjort den, av the neighbourhood. du skrev i beskrivningen att de var dina största influenser. vilka idoler har du inom musiken annars, utöver the neighbourhood? they're awesome tbh, precis som du. du sjunger som en gudinna, hah :*
S: Hej söta rara, & tack, ja, de är awesome :D
Som jag skrev i beskrivningen så är de liksom mina " idoler " inom musiken. Ed, Nina, alice, karina, tyrese...ja, de flesta jag arbetar med & möter dagligen är mina inspirationskällor. Älskar The Neighbourhoods musik, dom har en egen still på ett vis, och älskar även Linkin Park, Panic! at the disco, Foster the people, john mayer (heter han så? :0), sleeping with sirens, of mice & men, mycket screamo och growling som jag lyssnar på då och då, men sjunger mer aukustiskt. Kan growla, men tro mig, de låter inte vackert, hahhaha. xD
Men iaf, mina främsta .. idoler är:
- Foster the people
- The Neighbourhood
- John Mayer
- Panic! at the disco
- Fall out boy
- bmth / Bring Me The Horizon (älskar dom, dom är fucking lifesavers.. lånar bara inspo från deras sångtexter)
- Lady Antebellum
- My Chemical Romance
och ännu 2 band som jag inte minns + 100+ aukustiska trubadurer samt .. jaja, avslutar nu så de inte blir mycket XD kram, hoppas att du fick svar på din fråga :)!
F: hej världens vackraste du......ville bah säga: lev idag. läs detta varje dag. du kmr leva i 100 år till :** du e till för att bli gammal, få barnbarn & se dom växa upp för du är BÄST. ok? minns det här. puss
S: Hej finaste DU. :) Taaaack, finaste du. Dock så kommer jag inte leva i 100 år till, kanske... 2 år till. depressionen äter upp mig inombords, (har ångest nu...) & ångesten. Så nej. Jag vill inte bli gammal heller. Dör hellre ung.
Hatar barn, skall inte skaffa barn .. höhö, så de problemet e redan löst. Kan inte ens få barn..
Men iaf, jag är en hemsk människa men DU är bäst, ok? <3 :* skit i mig, put the focus onto you. DU är bäst, glöm inte det :) kram
F: Varför kan du inte ta en komplimang, idiot?
S: Jag vet vem du är, kan skriva ditt namn rätt ut här på bloggen. IP-adress spårad. Hörru Nellie, jag tar komplimanger men skakar mig av det snabbt & säger " äsch ska du säga? " eller " neeeeeheeej, duuuu är fiin " för jag GER hellre än få. Men du kanske inte e sån. DU har däremot trackasserat mig i snart 2 år. Stackars liten, du kan inte ens va snäll & ge en ledsen människa ditt leende. Vad fan lever DU på? Sorg? Well, verkar så.
Liksom förlåt för att jag finns ens. Kan hoppa framför tåget, då bliru glad, huh? :) Puss, vi syns i helvetet. Ser du mig där, så vet du att du har kommit rätt.
F: vilken e den fettaste dsisen du ha gett nån?
S: Hmmm..svår. Den fetaste dissen jag har gett ngn är nog..typ..Kan inte komma på någon. Puss, du e bäst :)
F: Har du skinny-dippat ngngång?
S: Ah, skinny-dipping? :0 ja, hahahah, hemskaste ever. gör det ALDRIG. Folk tar ens kläder, man rusar runt naken bland främlingar vid bilvägen, dom tror man blottar sig & man é hög som fan & full som en kastrull. DON'T DO IT, gör det bara inte, hahaha
F: Ska du starta Mackan '15 i hopp?
S: Ja, faktiskt :) mer info kommer.
Tack för frågorna. Svarade inte på alla :) puss.
ÖS in frågor nu tack!
Tror att ni, de flesta, har tröttnat ganska så mycket på mina åsikter. Har fått ganska mycket hat kastat mot mig, ber verkligen om ursäkt ifall det är jobbigt för er att jag är så negativ. Verkligen, förlåt.
Men här kommer mina åsikter, så LÄS DÅ INTE om ni är så jävla idiotiska. Klicka inte er in på min blogg. Gillar ni inte vad ni läser, get out of here. Gillar vad ni läser, please, stay. Jag skiter väl i vad ni tycker. Fuck haters.
I alla fall..Just nu spelas "The Monsters" av Emnimen upp i mina öron, vill gråta för jag känner igen mig. Är lite nuts, men so what?
Tänker lite på det här angående eating disorders (ED's som dom kallas på engelska) eller ätstörningar.. Varför tror majoriteten att man måste väga 25 kg, va pinnsmal, träna varje dag i veckan, inte äta alls & vara lätt som en fjäder för att kunna vara sjuk i en ätstörning? Visst, det är en stereotyp & när någon nämner anorexia nervosa eller bulimia så tänker de flesta på en tjej i size 0, modellutseende, som är sjukligt smal. Men när tänker man på de överviktiga, de som tröstäter, binge-käkar (alltså äta typ 5 maträtter på raken)? ALDRIG.
Jag väger snart 60 kg, har gått upp extremt mycket då jag inte har tränat... Mitt mål är 38 kg men det är sjukligt pga tanke på min längd och ålder...
Man behöver inte SE sjuk ut, det är tankarna som det är fel på.
Jag känner en tjej som förut vägde 78 kg, och nu väger hon 41 kg och försöker desperat gå upp i vikt. Hon lider av ätstörningar. Först åt hon FÖR mycket, nu äter hon för lite & tappar aptiten ständigt...
Oavsett hur överviktig du är, så kan man visst lida av en ätstörning.
Det sitter inte i kroppen,det sitter i huvudet..
Finns för alla som vill snacka. [email protected] heter min mail.
Stay strong <3 Ni klarar er ur detta, levandes. Ni är så fina, perfekta. Alla människor har sina brister och fel, men det är JUST det som får en att bli en person.
You're not alone. <3
Godnatt! Älskar er, pusspuss. :*
Tonårstiden är en ” stor ” tid för oss tonåringar. Många av oss blir kära för första gången, tappar oskulden, blir fulla för första gången, experimenterar med droger för första gången, röker, växer på både längden, vikten och bredden, tror att vi en dag är queer och nästa så är vi straighta, dag 1 har vi lila hår, dag 3 har vi blått och på torsdagar är det slappdag så då är det mjukisbyxor på! Ja...vi är tonåringar, hela bunten.
Tonåren är en viktig tid för oss alla, vi måste bara förstå det först. Så sätt ner den där ciggen du tänker ta upp ur paketet — lyssna, sätt ner spriten i påsen på Systembolaget igen & lyssna.
Bara lyssna. *förlåt.. Läs ;)*
De val vi gör i tonåren får oss att antingen ta 3 steg bak & 1 fram eller 5 framåt och 2 bak — framåt kommer man ju alltid eller hur?
De val vi gör påverkar andra. De val vi gör idag kan vi önska, när morgondagen gryr, att vi gjorde nåt annorlunda för att förhindra gårdagens baksmälla. Men vet du vad? Vill du inte få baksmälla — TA INTE UPP ÖLEN UR PÅSEN DÅ!
Simple as that. & allt de här ska komma från mig. Hej seg-söndag som ger mig ångest. Bäst att supa bort den.
Måndagsmorgonen — upp & hoppa, smink på, kläder på, trycka i mig frukost & rusa till skolan, 3 timmars sömn som mest & baksmälla som bara den. HUR kul är det? Inte alls kul.
Tonåren är rolig I know, för vi är i den. Vi är inte våra föräldrar som sitter uppe till 4 & oroar oss ifall deras son / dotter kommer hem eller inte, vi är de som just dom oroar sig för. Och vi borde ta oss själva ett nacksving, ställa upp oss själva på rad & fråga oss ” är det värt det? ”. Just den sekunden — SJÄLVKLART! Imorgon? — ” åh nej…jag skulle inte gått på den där festen. Fan ”
Känner ni igen er? I do, I do. *nickar* Men …små barn..De val ni gör IKVÄLL påverkar morgondagen mer än ni tror. Så, sätt ner ölen i påsen igen, skit i drogerna & ta ett djupt andetag, ta en dusch, byt om & kryp ner i sängen. Imorgon är allt glömt. Men inget glöms bort om du kommer hem till föräldrarna hög som ett hus eller full som en kastrull. Så, gör det för morgondagens skull. För din skull. För allas skull. :)
Rubriken säger det mesta. Jag vet hur man älskar, hur man förlåter och hur man glömmer. För det mesta. Ibland tappar även jag det & då blir jag grymt besviken på mig själv. Den här veckan har jag riktigt skitit i bloggandet, bah gått och levt. Det är okej att göra så, det är okej att bli besviken, att gråta, att skita i allt ett tag ... Men jag är inte uppfostrad så. Min mamma, mormor, gammelmormor och fem generationer uppåt har haft starka kvinnor, de har aldrig vikit sig för en endaste man, de har alltid rest sig upp & fightat tillbaka. Och så är jag här, generation 6. Jag är INTE stark.
Min syster, däremot, är grymt stark. Hon har överlevt 2 mordförsök, 2 missfall och ett hemskt våldsamt äktenskap. Hon bor nu lyckligt förlovad ute på landet (hon ska gifta sig i oktober i år :D) och de planerar barn tillsammans.
Jag & mina 5 syskon (även om de inte är mina helsyskon) har blivit uppfostrade så som mormor uppfostrade mamma.
Vi skulle alltid vara starka, hålla upp en fasad, aldrig ge vika för nåt eller någon. Mottot var nog "Står du för något så står du för det i storm och solsken" under hela min uppväxt, och jag ser hur mina syskonbarn också växer upp via den filosofin. Jag sätter ner foten, nu.
Det är okej att vara gråtfärdig, att visa sorg, att visa medkänsla. Man KAN INTE vara mänsklig & stenhård, inte samtidigt. Man måste ha 2 olika sidor då, och det är just det jag kallar för twofaces. Vissa av dessa twofaces har bara levt ett skitliv, men de hittar alltid en väg runt.
Men det jag ville säga med de här är att det ÄR okej att gråta. Det är O K E J att vara svag. Det är OKEJ att vara besviken... allt som du kallar för '' misslyckanden '' & ''brister i dig'' är bara delar av att vara mänsklig. Du är inte misslyckad, du är fantastisk & har rätten till att visa det. Våra ''flaws'', brister, gör oss mänskliga.
Mina ärr är nått jag en dag kommer att bära med stolthet. En dag så kommer jag bära t-shirt, visa mina ärr & inte skämmas. EN DAG så kommer jag att LEVA.
Men just nu?
Så vet jag inte.
Jag är ju mänsklig, bara människa. Jag är inte Iron Man, inte heller Superman eller Spider-Man. Jag kan inte rädda hela världen, men det är OK för mig.
Superhjältar existerar inte, men du kan göra något för din del här i världen.
Stay alive, even if it's only for tonight. You're stronger than that fucked up shit. <3
Till alla som trycker ner dig, får dig att må piss helt enkelt :
F U C K Y O U
Ja, så hette det va?
Skapade en sjujävlars chain reaction igår. Var vid kyrkan, fixade scenen inför morgondagens gig, sedan var det ''möte'' med kyrkgruppen och där finns även killen jag gillar, vi går i samma skola, + typ 5 av mina '' nära '' vänner som inte går i samma skola som mig längre.
I vilket fall som helst, så snackade vår präst MYCKET om Adam & Eva. Massa, massa, massa.
Jag räckte, lydig som jag är, upp handen och sa "Om det inte alls var Adam & Eva då, tänk om det var en Adam och Adam, eller kanske Eva och Eva? Världen skulle inte ändras så mycket ändå, Gud älskar ju alla". Prästen vart ställd, började muttra '' meh kan man verkligen ... kan man tycka så? '', han snackade, diskuterade med sig själv --- eller typ Gud? ---, jaja, anyway. Efter kanske 5 minuters grubblande så sa han "Mitt jobb är att föra Guds ord till er. Gud pratar genom kyrkan, kyrkan pratar genom mig & mitt uppdrag är just att föra Guds ord till er. Ingen vet ifall Gud var kvinna eller man, han var mycket mer än så, och samma med kärlek. Eva och Adam fanns. I Bibeln står det ingenting om nån Adam och Adam, inte heller om Eva och Eva"
Då sa jag "Men om din dotter -- för visst har du en dotter? --, kommer hem en dag efter skolan & säger ''Pappa, jag har träffat den här tjejen, vi kommer bra överrens och jag tror att jag gillar henne'', HUR reagerar du då? Du kan ju inte kasta ut henne, hon är ju ditt kött & blod. Och jag tar väldigt illa upp, då jag har en homosexuell bror, transsexuell kusin och bisexuell syster. Jag själv är bisexuell och tar illa vid mig. Förlåt, men jag tänker inte stödja en kyrka som inte går på läran av kärlek. Jag trodde att alla människor var Guds avbild, men om jag trodde det här så har jag väl kommit fel. Alla har rätten till kärlek, eller hur? Det tror jag minsann att du tycker. Alla är vi Guds avbild, som du hela tiden står och predikar om, även de som inte älskar motsatta könet eller går efter könsnormen. Förlåt, men jag ville bara säga min åsikt, då det här har gått mig på nerverna ett tag.." 5 minuter senare, alla var stumma, prästen blev röd i hela ansiktet, och sa högt: "Gå ut. Ut. Jag vill inte se dig mer. Du är inte välkommen här. Allesammans, ni kan också gå. Vi syns nästa månad. Ut, ut." Jag tror jag träffade en öm punkt, men ändå, han förtjänade det.
Att stå & predika om homosexuellas och andra sexualiteters ''mindre värde''... då går man över min gräns, menar jag.
Mina vänner satt kvar i rummet (han höll kvar vissa då det var tjugo minuter kvar till avslut), och jag gick ut, tog en cigg & 10 minuter senare, när jag samlade ihop min jacka & tänkte gå hemåt, så rusade killen jag gillar nerför trappan & sa "Fasen vad bra de där va! Han är helt...typ galen nu." Jag log och skrattade lite, "hah, ja, han behöver ju lite vett" & kvällen var fantastisk. Han och jag gick hem tillsammans, & han var väldigt imponerad av mig och mina starka åsikter, speciellt då jag är känd i skolan som hon den där tysta läskiga tjejen. Var dock inte van vid att ha folk runt mig, men idag kom typ alla & klappa mig på ryggen. "Bra gjort igår asså!" "Fan va bra!!"
I just created a chain reaction.
Min familj blev uppringda av kyrkan igår, de bad om ursäkt & mina föräldrar fick höra storyn... ganska chockad vart dom.
Är lite ovan vid att handskas med uppmärksamhet men damn, vad klappar jag fick på ryggen... jesus.... är inte van vid detta.. O_O Jaja... eh. Så, ville bah säga att DIN åsikt kan göra skillnad.
Så ut & GÖR SKILLNAD.
Puss puss, pandorna ;* nu ska jag vila lite. mhöhö, kom ju precis hem. IT'S FRIDAAAAAAAAAY.
Orka kolla mejlen idag... haha, förlåt. men ni får svar IMORGON vid frågor & dylikt. Är helt död idag, heh.
Just det, ville bara kika in angående det kommande halvåret. I augusti så ska jag dra till Göteborg i 3 veckor och giga runt lite. :) Fick en plats på liseberg som jag tackade NEJ till, tro't eller ej, men jag tackade faktiskt nej. Är inte redo för ''stora'' scener, herregud vad tror folk? :s
Min granne, som har hört mig sjunga, kontaktade mig & han har bokat in mig till 3 små pubar i Göteborg. Yeah.. sen tar jag en tur till sthlm, tar med mig familjen och så åker vi runt i husbilen, a.k.a turnébussen hahaha, & så får jag nya gig allt eftersom.
I juli 2015 ska jag till Gotland och uppträda på x antal resturanger, har faktiskt fått många erbjudanden. Skickat ut videon till ett par företag (ja, jag SKA lägga ut den på YT, men den kommer i februari) & fick nyss världens spännande avtal... Gissa vad de gäller, dårå? :D
Jajajaja, ska inte tråka ut er, MEN, jag ser fram emot Gotland. :3 wiiiiieeee.
Jag tänker vara en KVINNA, en självständig sådan också. Nu jävlar ska kvinnohatarna backa! Jag kommer att dra banan med era benrangel, jag svär på allt jag tror på.
Herregud, om 20 år... Jag tänker fasen jobba allt jag kan & vara helt ur varv. " aa men ellerhur ".
Men jag tänker inte bara vara ''frugan svensson'' som jobbar 9-5 jobb på Ica & skära tomater till tacosen på lördagskvällen, jag tänker inte heller bara vara ''mamma'' som går upp 6.30 varendaste morgon, väcker barnen, gör iordning frukost, skickar iväg dom med fina kläder på kroppen till skolan & åker till jobbet och inte heller vara nåns '' status '' eller staty som man visar upp såfort man é på stan. Jag har råkat ut för sådana killar, trust me, dom är INTE bra för dig. Bara kontrollfreaks, som lurar & manipulerar dig för att du ska s.k ''älska'' dom. Men bakom deras pannben finns inget mer än kontroll, sex & hat; INGEN kärlek där alltså.
Jag tänker inte "bara" vara någon, oavsett vem jag är för någon jag känner (kompis, dotter, syster, flickvän, mamma, barnbarn, kusin), utan jag kommer vara en KVINNA, jag kommer att vara MÄNSKLIG.
Punkt slut.
Godnatt raringar. Puss puss & återigen förlåt för alla dödstråkiga, men VIKTIGA, åsiktsinlägg idag, höhöhö. Bättring imorrn -- det kan ni räkna med! :)
Japp, det blir ett SÅNT där tjatigt inlägg igen. Imorrn blir det ännu mer tjat, men då om kvinnan och alla dessa söta *host host, det luktar ironi här!* kvinnohatare som sitter med en öppen ölburk & ser på fotbollsmatchen som sänds varje fredag och skriker på sin hustru, "Är maten klar än?!" ... ja, ni fattar nog. Stör mig mycket på såna där män.
Men jag stör mig även på hur snabba vi människor är på att DÖMA, läsa av & checka folk. Tror att det här, på nåt vis, hänger ihop med vissa kvinnors situation (och mäns också, då det finns kvinnor som hatar män också) & övriga situationer.
Liksom... HUR vet du, att tjejen i grönt hår på andra sidan gatan, med töjningar i öronen, piercings i näsan & snakebites med en stor mössa & blåa tights tar droger? Är det p.g.a hennes utseende? OM det är så, sök hjälp.
Om det inte är så, woah, shit, har du sett henne röka på eller? Om inte, sluta dra sådana snabba slutsatser.
Jag bör också sluta dra snabba slutsater, som jag gör nu. Typ ... aa hela sveriges befolkning är så hej och så hejdå, la la la, nej men helt ärligt, med handen på hjärtat: Visst är vi snabba på att döma?
Jag tycker i alla fall det. Jag kan inte kalla mig 100% ren från fördomar, MEN jag har åtminstone respekt för mina medmänniskor & jag dömer inte tjejen med grönt hår efter hennes utseende. För vem vet? Hon kan va världens gulligaste tjej, med asskön humor & har världens snällaste pojkvän eller flickvän? VEM vet?
Du känner inte personen. Du har fått rätten att döma, men du bör inte överskrida gränsen och inte heller missbruka din rättighet. Så snälla, tänk efter lite innan du spottar ut din, Lottas, Hannas, Peters, Lolas, Willes och din grannes kusins mammas systers dotterdotters kompis åsikt, åt både höger & vänster. TÄNK EFTER.
Alla som står ut ur mängden, är inte knarklangare. Alla med utländskt påbrå är inte inbrottstjuvar eller oärliga människor. Alla som är svenskar, eller ''svennar'', är inte tjocka med en öl i handen varje fredag och alla människor röstar inte på SD. Jag är ett praktexempel, jag röstar absolut inte på SD. Kommer aldrig göra heller.
Med handen på hjärtat nu då:
HUR snabb är du på att döma folk? & är det verkligen SÅ svårt att gå upp och PRATA med en person som verkar intressant, men du vågar inte då den är nåt av en outsiders? I mean, den personen kan va hur jävla skön som helst!
Det finns människor som man tänker '' uuuh vem är det? hur kan man ens se ut så? '' först, men när man väl får känna den, så finns det verkligen en fantastisk levande person bakom ansiktet.
TÄNK efter nästa gång du ser någon som du ryggar tillbaka åt eller som får din katts rygghår att stå upp, TÄNK bara. Men lär känna han, hon, x eller hen innan du dömer, snälla?
Världen skulle vara sååå bättre om fördomsfulla människor lärde sig det här. :)