Rubriken säger det mesta. Jag vet hur man älskar, hur man förlåter och hur man glömmer. För det mesta. Ibland tappar även jag det & då blir jag grymt besviken på mig själv. Den här veckan har jag riktigt skitit i bloggandet, bah gått och levt. Det är okej att göra så, det är okej att bli besviken, att gråta, att skita i allt ett tag ... Men jag är inte uppfostrad så. Min mamma, mormor, gammelmormor och fem generationer uppåt har haft starka kvinnor, de har aldrig vikit sig för en endaste man, de har alltid rest sig upp & fightat tillbaka. Och så är jag här, generation 6. Jag är INTE stark. Min syster, däremot, är grymt stark. Hon har överlevt 2 mordförsök, 2 missfall och ett hemskt våldsamt äktenskap. Hon bor nu lyckligt förlovad ute på landet (hon ska gifta sig i oktober i år :D) och de planerar barn tillsammans. Jag & mina 5 syskon (även om de inte är mina helsyskon) har blivit uppfostrade så som mormor uppfostrade mamma. Vi skulle alltid vara starka, hålla upp en fasad, aldrig ge vika för nåt eller någon. Mottot var nog "Står du för något så står du för det i storm och solsken" under hela min uppväxt, och jag ser hur mina syskonbarn också växer upp via den filosofin. Jag sätter ner foten, nu. Det är okej att vara gråtfärdig, att visa sorg, att visa medkänsla. Man KAN INTE vara mänsklig & stenhård, inte samtidigt. Man måste ha 2 olika sidor då, och det är just det jag kallar för twofaces. Vissa av dessa twofaces har bara levt ett skitliv, men de hittar alltid en väg runt. Men det jag ville säga med de här är att det ÄR okej att gråta. Det är O K E J att vara svag. Det är OKEJ att vara besviken... allt som du kallar för '' misslyckanden '' & ''brister i dig'' är bara delar av att vara mänsklig. Du är inte misslyckad, du är fantastisk & har rätten till att visa det. Våra ''flaws'', brister, gör oss mänskliga. Mina ärr är nått jag en dag kommer att bära med stolthet. En dag så kommer jag bära t-shirt, visa mina ärr & inte skämmas. EN DAG så kommer jag att LEVA. Men just nu? Så vet jag inte. Jag är ju mänsklig, bara människa. Jag är inte Iron Man, inte heller Superman eller Spider-Man. Jag kan inte rädda hela världen, men det är OK för mig. Superhjältar existerar inte, men du kan göra något för din del här i världen. Stay alive, even if it's only for tonight. You're stronger than that fucked up shit. <3 Till alla som trycker ner dig, får dig att må piss helt enkelt : F U C K Y O U