Ångest. Ett simpelt ord, med så mycket kraft.
Ångest. Den får dig att vilja dö, vilja hoppa ner för en bro med huvudet före. Den får dig att vilja skada dig själv till den grad tills du inte har någon annan utväg utan att bli instängd på ett psyk.
Min ångest har jag aldrig satt mig och skrivit om, för jag har aldrig tyckt att det krävs: jag hade ju mina ärr som bevis på att min ångest existerade, men det är först nu jag insåg hur viktigt det är att ventilera, ventilera ut de dåliga känslorna och in med de bra.
Att bära på ångest i tystnad och ha långärmat i 30+ är inte den rätta vägen att gå.
Alla rum behöver ventileras från och med nu.
Hädanefter ska jag må bra, och ångesten ska vi dämpa med medicinering och meditation, inte med rakblad. Det är ingen önskan, det ÄR ett löfte.
är näst intill omöjligt, men det är en del av min avslutande terapi.
Hur känns det att få ångest?
Det är som att få kramp när du simmar. Du stannar upp, känner efter inom och utom dig och sedan grips du av panik för du är paralyserad och du kan inte röra på dig.
Det ända du kan göra är att ta små snabba, rasslande andetag och du bara skakar, trampar vatten och försöker desperat hålla huvudet över vattenytan. Men när du väl inser att krampen inte ger efter, så låter du den ta överhanden och det är då som man ofta tar till medel för att lugna ångesten. Som jag gör, jag skär mig för att bli lugn och jag skär mig när jag blir arg/frustrerad och inte vet vad jag ska göra av känslorna.
Alla har vi våran svaga punkt, vår egen smärta, i vår själ. Min är att hantera ångest, för jag är inte den bästa på det om man säger så.
Man kan säga att hela jag är ett bevis på att ångestattacker är levande, att det är ett problem bland unga idag och det är ångesten som får oss att brista och ta till rakblad, sprit, droger, vad som helst - bara man kommer bort från verkligheten, för man dämpar ångesten i några timmar innan den vaknar igen. Men nu har jag insett att det faktiskt inte fungerar. Nu har jag insett att det faktiskt inte är smärta, det som är smärta är att vakna upp och inse att du är så mycket bättre än ditt destruktiva beteende. Smärtan är att gå vidare. Smärtan kan vara allt. Smärta finns överallt, bara du ser den.
Det gör ont för mig att släppa taget om rakbladen, trycka på spolknappen på toaletten och se hur en del av mig spolas ner varje dag, men i slutändan förstår jag att det var för mitt eget bästa och det är sådan smärta som jag vill uppnå, inte den smärta som jag vill åsamka mig själv.
Kommer då få nya, bra mediciner & ska fortsätta arbeta med musiken och Macken. Kan just nu inte skriva så mke alls utan jag ville bara säga att jag har varit clean sedan jag lades in, för drygt en månad sedan. ^^
Är så glad, men även ledsen för att lämna dehär stället bakom mig...Jag har fått nya vänner, nya upplevelser & minnen som jag definitivt kommer ta med mig i bagaget.
John har alltid stått bakom mig och tagit emot mig när jag har fallit och vi båda reser varandra upp.
När det är mörkt så vet jag, då bara vet jag att han är mitt ljus och jag sviker honom aldrig.<3