Rubriken säger det mesta; det är vad mina senaste veckor/dagar har bestått av. Ska försöka ta upp musiken igen, men det känns motigt. Musiken känns inte riktigt jag längre, men det är alltid något bättre än att dra med rakblad över ben, armar och handleder. Har fått återfall (som ni redan vet...) och har nu gått att börja skära mig på armarna igen. Har ingen plats kvar på låren och smalbenen känns lite för känsliga. Mår skit. Den 10/11 ska jag börja gå i skolan igen, och sluta med onlinestudierna. Det är mitt eget val. Ligger ändå ett år efter min årskull, så jag vill gärna kavla upp ärmarna och dyka ner i allt. På fredag kväll skickar jag in min sista onlineuppgift och lägger det på hyllan. Har basically varit isolerad från omvärlden sedan ... minns inte ens själv när. Min psykolog sa att jag var en skada för mig själv och hon vågade liksom inte släppa ut mig, så jag slussades direkt till behandlingshemmet vilket räddade mig. Men nu är jag här igen, på ruta 1. Men jag ska banne mig överleva den här striden as well. Godnatt älsklingar, vi hörs imorgon. :)