Ja, ni såg rätt. Jag är trött, riktigt trött. Hela dagen idag har bestått av att gå igenom mejl efter mejl. Inte så kul, men det är något jag måste göra. Jag åt ingenting, absolut ingenting igår. Hungern och magsmärtorna kom inte förrän inatt och hälsade på, vilket min sömn inte uppskattade. Låg vaken, grät, slogs med demoner och skrek i en kudde. Har ännu inte fått i mig en normal, bastant frukost. Mamma kom in i mitt rum och ställde den på mitt skrivbord innan hon åkte till jobbet imorse. Jag har inte rört den, inte fysisk i alla fall. I mitt huvud har jag hunnit äta upp hela frukosten, spytt upp den och gjort samma procedur ett par gånger tills jag faktiskt mår illa av mat. Lyckat? Nej. Jag vågar knappt se på den. Rädslan att hungern tar överhanden och börjar hetsäta igen är för stor. Mamma är orolig för mig, precis som min syster är, och jag vet det, men jag kan inte ens ta en liten, liten brödbit och knapra på för då kommer ångesten, paniken, mörkret, det konstanta kriget mellan vad som är rätt och vad som är fel. Och just nu är jag för trött för att ens tänka på den fighten. Just nu är jag alldeles för trött för att ens tänka på mat.