Tror att ni, de flesta, har tröttnat ganska så mycket på mina åsikter. Har fått ganska mycket hat kastat mot mig, ber verkligen om ursäkt ifall det är jobbigt för er att jag är så negativ. Verkligen, förlåt. Men här kommer mina åsikter, så LÄS DÅ INTE om ni är så jävla idiotiska. Klicka inte er in på min blogg. Gillar ni inte vad ni läser, get out of here. Gillar vad ni läser, please, stay. Jag skiter väl i vad ni tycker. Fuck haters. I alla fall..Just nu spelas "The Monsters" av Emnimen upp i mina öron, vill gråta för jag känner igen mig. Är lite nuts, men so what? Tänker lite på det här angående eating disorders (ED's som dom kallas på engelska) eller ätstörningar.. Varför tror majoriteten att man måste väga 25 kg, va pinnsmal, träna varje dag i veckan, inte äta alls & vara lätt som en fjäder för att kunna vara sjuk i en ätstörning? Visst, det är en stereotyp & när någon nämner anorexia nervosa eller bulimia så tänker de flesta på en tjej i size 0, modellutseende, som är sjukligt smal. Men när tänker man på de överviktiga, de som tröstäter, binge-käkar (alltså äta typ 5 maträtter på raken)? ALDRIG. Jag väger snart 60 kg, har gått upp extremt mycket då jag inte har tränat... Mitt mål är 38 kg men det är sjukligt pga tanke på min längd och ålder... Man behöver inte SE sjuk ut, det är tankarna som det är fel på. Jag känner en tjej som förut vägde 78 kg, och nu väger hon 41 kg och försöker desperat gå upp i vikt. Hon lider av ätstörningar. Först åt hon FÖR mycket, nu äter hon för lite & tappar aptiten ständigt... Oavsett hur överviktig du är, så kan man visst lida av en ätstörning. Det sitter inte i kroppen,det sitter i huvudet.. Finns för alla som vill snacka. [email protected] heter min mail. Stay strong <3 Ni klarar er ur detta, levandes. Ni är så fina, perfekta. Alla människor har sina brister och fel, men det är JUST det som får en att bli en person. You're not alone. <3 Godnatt! Älskar er, pusspuss. :*