Känslan efter att ha skickat iväg låten till världens finaste medarbetare och övrigt gott folk är OÖVERVINNERLIG. Jag menar det! Om ni nån gång har typ skrivit klart matteläxan som legat i 2 veckor, remember that feeling. Känslan att ha sitt eget arbete, som man omarbetat, omarbetat och omarbetat 1000 gånger om, precis framför sig och sjunga och spela gitarr inför en av världens (okej, Storbritannien dååå) ''mellanstora'' stjärnor på skype... DET om nåt är once in a lifetime. Det är så ... wow... Finns inga ord som beskriver lyckan just nu. Jag har ingen aning om vad som sker med min låt nu... Kanske skickas den vidare till nån blivande artist? Kanske skickas den tillbaks med ett trevande "Njae, inte vad vi ville ha..." eller "JA, denna tar vi!!", eller hamnar den i sopptunnan? Hur det än blir så är jag stolt, och man SKA vara stolt över det man själv har åstadkommit. Jag är verkligen stolt över låten, "Little miss Daisy", som jag, med mina egna händer har format & skrivit fram... wow... this is going to be ... huge. :D Tack bebbos för att ni é ett grymt stöd! TACKAR OCH BOCKAR FÖR ALLA MAIL <3 :) Och nej, jag vet fortfarande inte vad som sker med låten förrän om ... precis en månad. Först då får jag besked.. Men anyway, byeee :3