Trygghet är prio 1 i ett hem!
Kategori: Allmänt
Ett hem utan trygghet är bara ett hus. Efter mycket om och men så måste jag medge att det är sant. Att ett barn — inte bara ett barn, utan VEM SOM HELST — ska känna sig välkommen, trygg i ett hem. Visst är det så? Trygghet håller gardarna uppe & så har vi rätten att utvecklas. Trygghet är det vi får från dag 1 av våra föräldrar, och andra i vår närhet. Märker vi av den? Njae....det beror väl på. Om du märker den är upp till dig.
I det här inlägget ska jag mest rikta mig mot er som inte är trygga i hemmet & dela med mig av egna erfarenheter. En av dom fick jag uppleva just inatt & kvällen till inatt…men det tar vi senare.
Till er som har en pappa som dricker, till er som har en mamma som ständigt kommer hem med nya partners, till er som har en ostabil trygghet i hemmet.. nått som gör så gungbrädan inte går fullt i mitten... Känner ni igen er? I do. ALLA har vi känt oss otrygga, så osäkra, så vi måste hävda oss. På ett eller annat sätt.
men ni som gör det, för att få pappas uppmärksamhet, för att få mamma att ägna EN kväll åt dig & dina syskon... ni gör det okej. Vissa väljer en annan väg; brottslighet. Enligt dom i klubbar & övrigt så får de den trygghet och sammansvetsade känslan dom aldrig fick med föräldrarna.
Vi , jag & min familj, råkade ut för några “ felfotade” ungdomar/vuxna…Tragiskt enough så är en av dom vuxna pappa till en tjej i parallellklassen. Patetiskt att man gör nåt sånt, för att få sin dotter att skämmas... att ta droger, låta dottern bli full...skulle det vara min pappa skulle jag skämmas.
men i alla fall... Omkring 22:00-22:15 sitter jag och min bror i vardagsrummet, ser på ”Mannen i järnmasken“, en mycket spännande film…Min bror höll på med mobilen, smsade med sin stora kärlek. Mamma satt på baksidan och pappa var i mitt rum, lekte med våran hund.
Poff, poff — bam, slam....poff. Slash. Underliga ljud hörs, sedan ett dånande ljud från framsidan av vårat hus..fönstrena skakar, glad ramlar nästan omkull. Pappa rusar ut, mamma också, min bror också & jag är helt stum. VAD hände?!!
Tydligen så hade en ”mini bomb” detonerat utanför vår dörr. Och ägg kastades mot mitt sovrumsfönster. Splitter, ägg-gulor, ägg...i mitt rum. Förkolnade rester, äckligt drypande gråa högar av kol.... Det var obehagligt att vara ute tyckte jag, och låste in mig på badrummet med öronen på hel spänn. 2 timmar senare....flera misstänka, 3 polisanmälningar. polisen viftar bort det ”vi behöver bevis”. BEVIS?! Är inte det äggande fönstret nog? Inte splittret som stack under fötterna heller? Skulle våra döda kroppar vara bra bevis? För tänk — TÄNK — om de en dag återvänder, med en större bomb. & kraftfullare andra saker.... En dag kanske vi är förkolnade rester...en dag kanske är en dag för mycket?
Jag är helt förstörd av de här. Det obehagliga ljudet spelas upp, upp & upp, om och om och om igen, i mitt huvud…Det stannar där... Splashet när äggen träffar rutan, det dånande ljudet när “ bomben ” detonerade.... Och visst utlovas trygghet INOM FAMILJEN för alla barn?
utanför familjen då? Räknas inte vi? FINNS vi ens?