Kan inte sova. Tänkte sova tidigt ikväll, men ... är nog lite nervös inför mötet i studion imorgon. Vad ska teamet tycka om mig? Kommer jag tappa rösten? Kommer mina föräldrar ens bry sig om mig, mina drömmar och mitt liv? Det här är min väg i mitt liv, jag styr mina ben & vart jag rör mig, de kan inte bara säga "Stopp där unga dam, du ska inte göra si, så eller la la la. Stå bakom kassan i Ica & räkna pengar istället" eller "Var en hemmafru & ta deltidsjobb när barnen är stora" för det här är mitt liv. Är nästan lite avundsjuk på er som har engagerade föräldrar, men jag ska inte klaga... finns ju de som har de värre, och mitt hjärta går verkligen ut till er, älsklingar. Önskar att jag kunde ta er stackare i min famn..hålla om er & säga att en dag, att allt kommer ordna sig. För det gör det. Allt ordnar sig, förr eller senare..annars skulle inte jag leva idag. Funderar på att släppta ut mina innersta tankar, men vill inte fläkta ut mig eller skrika *uppmärksamhet* eller nåt sånt.. ni tycker säkert att jag är typ bah för mycket negativ energi. Men vet ni vad? Det går inte att back down när de är all fcked up. Är du i skiten, så är de jävligt svårt att komma upp igen till ytan. MEN DET GÅR. Ville bara säga att jag älskar er allesammans, pusspuss.