Mitt sista inlägg
Kategori: Allmänt
Rubriken säger det mesta, så ja ... detta blir nog mitt sista inlägg, och när du sitter och läser detta så kanske min mamma har hittat min kropp. En ganska sjuk syn. Tänk er själva, att se er dotter ligga helt blek i sängen med en kniv bredvid sig och kvarglömda piller i sin hand. Tänk er att hon är borta, likblek, livlös. Det är inte längre hon som ligger där. Det är bara ett skal ... Hon är på en evighetslång resa, och hon har det bra där hon nu är.
Den "dottern" är jag.
Tycker inte synd om mina föräldrar då de förlorat mig, tycker de ska vara glada och fira. Jag var ju egentligen bara en börda. Mina vänner borde inte heller fälla tårar för mig. De får fortsätta leva livet, skaffa pojkvänner, gifta sig, få barn och glädja sig allt livet har att erbjuda.
Det är det minsta jag kan ge dem.
Jag är lycklig där jag är. Jag var inte lycklig på denna jord, i detta liv. För vem vill egentligen leva i en liv där mobbning, misshandel, dödsskjutningar, djurplågeri, naturkatastrofer, tyfoner, mördare, terrorister och bristande bitar i pusslet av lycka, är en del av vardagen?
Inte jag i alla fall.
Jag är lycklig där jag är. Jag har ingen smärta längre, jag är smärtfri. Jag kanske må vara "feg" och en "ynkrygg" då jag tog den "lätta vägen ut", men vet ni hur jävla svårt det är att hålla fast i detta livet? Labyrinten till lycka är ju helt jävla omöjlig att knäcka.
Visst är världen helt galen därute, men jag tror mer att det är vi människor som är bakom allt. Det är mer eller mindre konstaterat.
Så nej, jag vill inte leva i en sådan här värld.
Grattis alla ni som har varit elaka mot mig, nu har ni vunnit den här striden! Är ni lyckliga? Ska jag komma och sätta ett pris på erat huvud och säga "Åh, så duktiga ni har varit nu!" eller ska jag bara skita i er?
Hoppas ni lever, allesammans, och är starka.
Jag var stark för länge.