Själv ska jag umgås med John och några vänner. Kommer bli underbart, men nu måste jag sova.
Är HEEELT ledig från skolarbetet (pluggar just nu distans..) imorgon, så de blir att slappna av. ^^
Godnatt älsklingar.
Lögner, lögner, lögner.
Vi som lever antingen med en ätstörning eller med ett självskadebeteende blir efter ett tag experter på att krångla oss ur svåra situationer och ljuger ofta ihop en historia.
"Varför har du den där långärmade tröjan nu? Det är ju sååå varmt!" "Hah, nä, jag fryser.."
"Varför äter du ingenting? Är du okej?" "Ja, jag har bara lite ont i magen."
"Häng med och bada! Det kommer bli kul, kom igen!" "Näää, jag har inte lust. Jag är typ magsjuk eller nåt."
Jag blev i september, alltså förra månaden, diagnostiserad med bulimia.
Ännu en diagnos, yaaay.. *ironin bara lyyyser igenom*
Mina föräldrar började reagera först när jag var 15 år. Det var sjuuukt varmt den sommaren och vi var vid vårat semesterhus.
Jag hade precis upptäckt konsten att jag kunde äta huuuur mycket som helst och sedan köra ner två fingrar i halsen och få upp det lika fort = 0 kalorier.
Trodde jag, i alla fall.
Så höll jag på i ett par månader tills min tandläkare såg att jag hade "slitningar" på tänderna, alltså så hade magsyran som kommer upp från magen när man kräks hade börjat förstöra mina tänder. Och där blev jag upptäckt.
Jag tror dock inte att ''hela'' min bulimia startade då. Jag körde fingrarna i halsen typ 2 gånger om veckan, så jag var inte direkt beroende (som många blir).
Men i vilket fall som helst; samma sommar gick jag runt i långärmat hela tiden. Skar mig och rispade på typ allt. Brukade till och med gå och stryka kroppen mot spikar för att se blod och känna smärta.
Stack nålar i benen och stickor i armarna.
Använde rakblad, körde salt och is-grejen och hällde klorin på gamla ärr (fråga mig inte ens vad jag tänkte med..). Skadade mig på allt.
Slog huvudet i väggen, drog i håret, bet på naglarna, bet mig själv i huden, rev mig; ja, ska inte fortsätta.
Och allt detta (skadorna på armarna och benen alltså) gömde jag i långärmat och långa jeans hela sommaren, från i början av juni tills det blev kallt nog att faktiskt ha på sig långärmat osv. på sig utan att någon reagerar.
Man ljuger så in i helvete mycket såfort man ställs mot väggen.
"Vad har du gjort där på armen?" "Jag råkade gå in i skåpet och rispade upp armen" eller klassikern "Det var katten".
"Varför har du blåmärke på benet? Det är väl ingen som har gjort dig illa?" "Nej, jag ramlade bara på gympan."
Det jag märkte på ''rehab'' eller vad jag ska kalla det är att jag blev ärligare, mot mig själv, personalen och min familj. Jag behövde inte längre ljuga om mina självskador, de visste redan om allt.
"Har du skadat dig själv idag?" "Ne-... Ja. Ja, det har jag."
"Hur mår du?" Förut var det alltid samma fråga från vänner, släkt och familj.
Och det kom alltid samma svar: "Jag mår bara bra, tack." Fastän det var lögn.
!!!! OM DU SJÄLV ELLER NÅGON DU KÄNNER LIDER AV SJÄLVSKADEBETEENDE, TA KONTAKT MED NÄRMASTE VÅRDCENTRAL ELLER PSYKOLOG SÅ DENNE FÅR HJÄLP MED DETTA, GENAST !!!!!
Och förvånad som jag är, är precis lika förvånad som er haha, så insåg jag nyss att jag skrev mitt första inlägg här på bloggen för exaaaakt ett år sen, precis på denna dag.
Jäääklar, vad tiden har flugit förbi.
Trevligt. Det ger mig verkligen motivationen att stanna i livet ett år till, bara för att få uppleva bloggens 2-årsdag.
Nu jävlar klarar vi det här tillsammans, eller hur?!
Jaaa, nu jävlar tar vi det här :D Vi överlever, vi är så jäävla starka när vi går ihop mot depression, mobbning och allting som inte bör finnas på denna jord.
woop woop, fireballs in the sky ;)
Har faktiskt ingen riktig anledning till varför jag inte har uppdaterat här, utom att jag har kommit ut från lås och bom på behandlingshemmet, gjort slut, blivit återförenad och gjort slut med min pojkvän, ridit, tränat, fastnat i dåliga mönster, försökt dra upp mig sig ur skiten.
Med andra ord: jag har inte haft det så bra på sista tiden.
Är idag 11 dagar självskadefri.
Jag är livsfarlig att ha ensam hemma numer, efter ett misslyckat självmordsförsök för en månad sedan och jag har bara gått rakt in i väggen.
Finns det en bättre förklaring, anledning, till varför jag inte pallat med att servera er glada, positiva inlägg än att det faktiskt inte har funnits en glad och positiv bakom skärmen? Hmm, kanske inte.
Nu är det helg.
Studerar online då jag anses för farlig för mig själv att gå till skolan.
Får inte ha skärp, får inte ha skosnören eller tröjor som man enkelt kan göra till en knut.
Så vad jag gör om dagarna är att vara övervakad från det att jag vaknar på morgonen till jag somnar på kvällen.
Är i stallet 3 dagar i veckan och försöker återhämta mig och ska komma tillbaka till Macbeth och ridningen om ett tag.
Tack Isabelle för att du var en ängel och tog hand om min bebbe under tiden jag inte var kapabel till det.
Och tack för alla stöttande mejl. Gråter stora glädjetårar när jag ser era söta ord.
Ni har verkligen hjälpt mig igenom det mesta, förstår ni det?
Ni är älskvärda.
Just nu ligger musiken på is och gitarren ligger och dammar i fodralet. Inte kul, men så är livet ... Depression tar ifrån dig allt; dina hobbys, din livslust, din familj och dina vänner.
Sååå .. det var nog allt. Återkommer (förhoppningsvis!) imorgon med lite inlägg. Kanske inte så positiva, men jag behöver verkligen skriva av mig för att klara dagen.
Har ni saknat mig? ;)
puss på er, mina små älsklingar, jag har iallafall saknat ER. <3
Ångest. Ett simpelt ord, med så mycket kraft.
Ångest. Den får dig att vilja dö, vilja hoppa ner för en bro med huvudet före. Den får dig att vilja skada dig själv till den grad tills du inte har någon annan utväg utan att bli instängd på ett psyk.
Min ångest har jag aldrig satt mig och skrivit om, för jag har aldrig tyckt att det krävs: jag hade ju mina ärr som bevis på att min ångest existerade, men det är först nu jag insåg hur viktigt det är att ventilera, ventilera ut de dåliga känslorna och in med de bra.
Att bära på ångest i tystnad och ha långärmat i 30+ är inte den rätta vägen att gå.
Alla rum behöver ventileras från och med nu.
Hädanefter ska jag må bra, och ångesten ska vi dämpa med medicinering och meditation, inte med rakblad. Det är ingen önskan, det ÄR ett löfte.
är näst intill omöjligt, men det är en del av min avslutande terapi.
Hur känns det att få ångest?
Det är som att få kramp när du simmar. Du stannar upp, känner efter inom och utom dig och sedan grips du av panik för du är paralyserad och du kan inte röra på dig.
Det ända du kan göra är att ta små snabba, rasslande andetag och du bara skakar, trampar vatten och försöker desperat hålla huvudet över vattenytan. Men när du väl inser att krampen inte ger efter, så låter du den ta överhanden och det är då som man ofta tar till medel för att lugna ångesten. Som jag gör, jag skär mig för att bli lugn och jag skär mig när jag blir arg/frustrerad och inte vet vad jag ska göra av känslorna.
Alla har vi våran svaga punkt, vår egen smärta, i vår själ. Min är att hantera ångest, för jag är inte den bästa på det om man säger så.
Man kan säga att hela jag är ett bevis på att ångestattacker är levande, att det är ett problem bland unga idag och det är ångesten som får oss att brista och ta till rakblad, sprit, droger, vad som helst - bara man kommer bort från verkligheten, för man dämpar ångesten i några timmar innan den vaknar igen. Men nu har jag insett att det faktiskt inte fungerar. Nu har jag insett att det faktiskt inte är smärta, det som är smärta är att vakna upp och inse att du är så mycket bättre än ditt destruktiva beteende. Smärtan är att gå vidare. Smärtan kan vara allt. Smärta finns överallt, bara du ser den.
Det gör ont för mig att släppa taget om rakbladen, trycka på spolknappen på toaletten och se hur en del av mig spolas ner varje dag, men i slutändan förstår jag att det var för mitt eget bästa och det är sådan smärta som jag vill uppnå, inte den smärta som jag vill åsamka mig själv.
Kommer då få nya, bra mediciner & ska fortsätta arbeta med musiken och Macken. Kan just nu inte skriva så mke alls utan jag ville bara säga att jag har varit clean sedan jag lades in, för drygt en månad sedan. ^^
Är så glad, men även ledsen för att lämna dehär stället bakom mig...Jag har fått nya vänner, nya upplevelser & minnen som jag definitivt kommer ta med mig i bagaget.
John har alltid stått bakom mig och tagit emot mig när jag har fallit och vi båda reser varandra upp.
När det är mörkt så vet jag, då bara vet jag att han är mitt ljus och jag sviker honom aldrig.<3
Är såååååå grymt taggad på att tatuera in nåt på min högra handled. Min vänstra handled är för skadad för att tatuera på tyvärr. /: frågade en tatuerare i Spanien om min handled kunde bli tatuerad på och han bah skakade på huvudet och sa “ no no no that's many scars no ” så jag får väl vänta 3 år....
:/ 1 och ett halvt år, sen är jag 18 & då ska jag flytta hem till babe John<33 och tatuera mig, hahaha
Pusshej! ❤️:*
..På sjukhus, har varit på ett behandlingshem och hälsat på. Ska flytta in där den 3/6... Är mindre glad för det då jag inte kommer kunna vara närvarande för Macken, men min syster och kusin ska hjälpa mig med att ta hand om honom och rida honom.<3 Är extremt tacksam över det, pusspåer!
Är grymt taggad. Fast ändå inte.
Ska säga adjö till min skola den 2/6, hem & packa, skriva in mig, flytta mina grejer dit, rida macken för sista gången & ha en mysig middag med the family. Sen åker jag dit med 9.30-tåget med mamma, pappa och mina 5 syskon... Ett tårfylld hejdå, tror jag att de kommer bli...fyfan....:( har bestämt mig att JAG SKA må bra, JAG SKA ÖVERLEVA, så det här kommer jag vara glad över. Kommer tacka mitt unga jag när jag är 30 och nygift med barn.
Idag ska jag bara leva, kom hem från stallet precis och ligger o myser med pojkvännen framför tvn.<3
Är så glad....vi träffades i november på sjukhuset, och blev tillsammans den 1/5 i år ❤️ han är min värld. Han har haft ett drogberoende men är nu heeeelt ren & han har även ett självskadebeteende. Han är 18, 1 och ett halvt år äldre än mig, och han är så stark, a true rolemodel, för han har gått igenom såååå mycket men ändå så är han levandes idag... ❤️
Hans mamma Sarah ska komma och åka med hans brorsa Jonah , dom ska hämta oss. Vi ska på bio ❤️❤️ Iiish, ser framemot detta SÅ mycket.
Btw åkte in på sjukhus den 30/4....svälte mig själv i en vecka och skärde mig djupt i benet, höll på att förblöda...kom ut därifrån den 4/5.
Han var WONDERFUL idag. :-)
Skrittade upp honom i ridhuset i typ 20 min, tog en låååång tur ända bort till sommarhagen vid min skola sen avslutade jag med 3 kryss i ridhuset. SÅ MYSIGT. Älskar denna häst såååå mycket.
Han ska få en liten kompis i juni ;-) Min 16åriga halvsyster ska skaffa häst, fast de är mest jag som kommer tävla och ta hand om henne. Hon kommer till oss i juni, papper & allt är klara då.
Red med mobilen i fickan och musik på högsta volym....kanske inte de bästa men jaja, roligt var de iaf. De slutade med att jag tappade bort hörlurarna i en skogsdunge & jag fick ha BMTH på högsta volym i fickan i mörkret. Mackan uppskattade det mycket. ;-) Vi brukar ofta lyssna på BMTH och Ed Sheeran och Calvin Harris i stallet när jag gör sysslor, mockar och övrigt & när vi rider i ridhuset. Musik gör allt MYCKET bättre.
10/9 2014 är ett stort datum. Och 7 maj oxå. :-D
Ska krypa ner i sängen nu & kurra ihop mig. Upp 8 och rida!
Idag har jag varit i studion ENDAST. Har en massa arbete...fy. Startskottet för gigen startar den 2 maj...ska på festival och köra lite i juli och eventuellt Gröna Lund.
Måste spela in en till låt nu . blir nog klar om 20 minuter eller nåt, ska ta tåget i en timma och sen bussen i tio minuter... sen är jag hemma vid 18. Äta middag, duscha och dra till stallet 19. Rida Mackan LÅÅÅÅNG tur med avslutning med hinder på utebanan. Tagga!! :-)
Nej, nu ska jag jöbba. ^^
VILKEN DAG!!! Har idag varit .... Vet inte hur många dagar clean. Varit på galoppbanan med min babe Macken & har haft världens häftigaste samtal :D Har 3 möten inbokade i London, musikens stad, med 1 band som jag typ älskar & en artist och en manager.
Så jävla coolt, jag tror att jag svimmar av glädje snart. Dessutom så har jag fixat så att en av mina bästa vänner ska få skypa med just det bandet som jag ska arbeta med ;) och hon ska få träffa dom nästa sommar. Haha, kan fortfarande se hennes glädje framför mig när jag berättade de för henne!!
Min finaste kusin.<3 sänder även styrkekramar till vår familjs bekanta, de förlorade sin dotter i ett hemskt epilepsianfall... Hälsa änglarna, Kath <3 Du var så snäll, så fin & rolig! Ska krama om grabbarna i bandet extraaaa hårt för dig i december<3 ibland önskar man att vissa saker inte var sanna...ibland önskar man att livet inte var så orättvist...Just nu önskar jag att himlen hade fönster & besökstider.
Kan du se mig från där du är nu, Kath?<3 Har skrivit en låt om Sydney, nu kan jag skriva en låt om dig, finaste ..
så ska jag till galoppbanan vid skolan. Ska låna Fix Me ("trixy" som hon kallas) & rida jockey-style ;) De kommer nog gå finfint. Mst ändå träna balans and shit.
Är så lycklig just nu för en väns framgång! Han är fan gryyym! Han släpper snart sitt 2:a album, & jag gissar att de kommer ut om 2v.. Woop woop, han är den grymmaste :)
I just wanna dance 😉 har äntligen fått ” lov ”... Men ska spendera mestadelen av lovet i stallet och i studion.
Ser fram emot september & december för då skall jag på möten i London som kan förändra mitt liv totalt! Come on darlin’, set me free
Can you feel the rush?
Byeeeee, ska iväg & jogga nu sen skall jag åka till stallet vid 17.00 ^_^ Kan livet bli bättre?
Rubriken säger de mesta. Ska först hem & rida macken, köra ett simpelt ridpass, städa HELA stallet, sen drar jag till skolan och rider Pinocchio ^^ Han är så fin, jag tror att jag blir kär. Sen tillbaka till mitt stall vid 18.00, äta nåt och duscha & smörja bett och träns.
Tar sen 21.00-bussen hem, tar nån macka & sover sen när jag kommer hem vid 21.30... Shiiiit.^^ livet är JOBBIGT, inge snack om det!
Kör studion och stallfri dag på lördag btw. Stallvärdinnorna fixar stallet och så, & en av dom ska få hoppa Macken..är något nervös över det då jag vet hur osäker han är runt nya personer som är på hans rygg. :/ Men de kommer nog gå superb!
Ja. Försök att älska din fotboll. Inte för att dra någon “ jag är en crazy hästtjej som lever i stallet året om ” stämpel över mig nu MEN man kan inte älska en fotboll. Det lever inte, det har inga känslor & styrs helt av dig och dina fötter, din vilja är den ända som gäller. Åker den utanför mål — då är det ditt fel. Åker den in i mål — grattis, 1-2.
Men du kan fortfarande inte älska en fotboll. Det är ett redskap som du använder för att vinna, att få den där kicken...
I min lilla by där jag bor är fotboll, bandy & handboll de 3 största sporterna ever. Ishockey oxå. Sedan kommer väl gymmet och sådant. Sen ridning.
Men säg mig, kan du älska din fotboll, din bandyboll, din handboll eller din puck? Du kan säkert, men den besvarar inte dina känslor.
En häst gör det. Att rida är inte bara att kliva upp på en häst & trycka lite i sidorna på den så att den går framåt, ridning är en LAGSPORT. Lagsport mellan dig och hästen. Ni är ett lag, ett team och ska ni vinna så vinner båda två. Det är ingen barnlek att hantera ett 400-500kg tungt djur som har en egen vilja. Det är inte bara att, som man gör på fotbollen, att sparka på en boll, hoppas på att den kommer rätt in i målet och att den gör allt slit.
Hästar är ett grymt häftigt djur om du frågar mig. De är så starka, har egen vilja & kan enkelt döda en människa genom sina hovar. Det kan inte en fotboll (om ingen olycka sker) & allt snack om att ” åh ridning är så jvla enkelt ” och allt sånt är bara B.U.L.L.S.H.I.T! Ni vet inte hur jävla svårt det är att faktiskt få en het häst att ta 3 steg fram för att sedan backa 10 steg och stegra, skena och dra iväg totalt. Ni vet inte hur det är att sitta upp på en främmande häst, med pirrande mage & att inte veta ngt om den hästen. Tro mig, jag har varit där med Macken och vår resa har inte varit enkel.
Tänk er själva besvikelsen som uppstår när man blir utesluten från hopptävlingen...tänk er själva att sätta er på ett 500kg djur & det drar iväg med er. Jag tror inte ens att de killarna på gymmet har tillräckligt “ man ” i sig att hålla i sig i sadeln ;) Så, nu tar vi de igen: Alltså....Kan älska din fotboll?
Sen när jag går i gymnasiet i höst så kommer jag rida 3 gånger VARJE dag. 2 gånger på lektioner varje dag och sedan rider jag ut Macken. Shiiit. Men ska man komma ngnstans måste man ju satsa, ellerhur? ;) har en av mina närmaste vänner + min kusse som satsar på att föda upp travhästar så de går det programmet på samma gymnasium. Vi har 1 ridlektion tillsammans & det är dressyr. ^^ och typ kemi och hästhållning oxå.
Har varit hos min kusin, festat som fan, varit i stallet o hängt med some friends of mine. ^^ Haft riktigt chill.
Idag, efter skolan, åkte jag till stallet, åt, duschade och red Macken till gymnasiet jag ska börja på i höst & där lånade vi deras hoppanläggning och vi tog ett par 70cm hinder. De gick perfa, och han gick verkligen bra i varv! Han drog nästan i väg på långsidorna...i princip hela ''banan''...och jag fick såga lite. Annars gick de perfa. :D
Fick sen rida en lektion på en av gymnasiets fina elevhästar, Pinocchio, en söt yvig B-ponny. Han är skiiiitluftig när man hoppar han ^^ Red honom ute ett tag, sen lämnade jag in honom till stallet^^
Ser verkligen fram emot att börja där i höst! Önskar verkligen att Pinocchio finns kvar då, han ska få stå hela sommaren då han brukar få fång (han brukar alltid vara med på ridläger men han är 17 år i år och han är ''för gammal'') och jag ser fram emot att träffa nya personer.
Btw så har jag skypat med världens bästa engelska team & de svenska teamet as well. vi har planer inför sommaren 2015 & då ska vi verkligen slå på stort. :D I juli i år händer nått stort oxå ^^ och så har jag gig. Har avklarat 3st so far. Tack för dom som faktiskt kom hahaha.
Det var typ 50-60st som kom men skitsamma. Nått är alltid bra. Fick bra konstruktiv kritik oxxå, de tog jag åt mig & nötar in det i huvvet varendaste gång innan jag går in i studion.
Hur många av er läsare skall till Gotland i år? Vi kanske syns? :D
MEN jag har inte ridit. :) var där med en av mina closest friends Wilma som red sin fina häst Mona, och min kusin red sin häst Kara. De båda hoppade och red ut (enformigt, JAG VET) & ridpasset avslutades genom en lååång avskrittning. De gick perfa båda 2 och nu skall jag ta bussen till min kusselusse.<3 skriver senare! Ska på feeeest.